Hoppa till innehåll

Några tankar om nyfikenhet

oktober 7, 2011

av Johanna Steen, MiL Institute

Att vara tillsammans i ett nyfiket tillstånd
Nyfikenhet är ett ord med många synonymer vilket visar på att den kan ta sig olika uttryck, vissa mer eller mindre rumsrena och accepterade:
Man kan vara vetgirig, frågvis, forskande, intresserad, vaken, snokande, alltför intresserad.

Både människor och djur kan ge uttryck för vad vi kallar nyfikenhet. Enligt vissa är nyfikenhet – förmågan att hysa nyfikenhet – medfödd men det är inte medfött vad vi ska vara nyfikna på eller hur den ska ta sig uttryck.

”Utan nyfikenhet dör man och utan mod lever man inte” skrev Hugo Pratt.
Vad som kittlar vår nyfikenhet, hur vi tillfredsställer den och till vilken grad den spelar roll i våra liv skiljer sig säkert mellan oss.

”Att vara tillsammans i ett nyfiket tillstånd” twittrade MiLare i Berlin
Vad skulle hända om vi i större grad bjöd in varandra att tillsammans utforska frågor som är viktiga för var och en?

Jag vill ta upp några uttryck för nyfikenhet, experimentlusta, utforskande genom tiden och också säga något om min egen nyfikenhet.

Barnsligt nyfiken
Nyfikenhet när den är som bäst har något lekfullt över sig. Lite barnsligt, i vissa fall egocentriskt, för eget nöjes och vinnings skull. Bekymmerslös, aningslös om Rätt eller Fel sak att utforska eller om hur andra påverkas.

Frågvis är en synonym till att vara nyfiken och då tänker jag på min son. Som de flesta 5-åringar är han nyfiken, frågvis, testar gränser och har mycket energi att utforska världen– inte alltid på det sätt jag skulle önska eller de saker jag själv är intresserad av.

Jag har, utan framgång, försökt få honom att bli intresserad av fotboll, kanske för att kompensera mina egna föräldrars ointresse för min fotbollskarriär. Men… ”Man tvingar inte på någon nyfikenhet, man väcker den.” (Daniel Pennac, fritt översatt).

Jag ville ge honom något jag inte fick – ni är säkert klokare än jag och har inte gjort det misstaget.

Forskande – en annan form av nyfiken tillvaro
Det här med nyfikenhet är förstås en viktig fråga för oss som jobbar med lärande och utveckling. André Maurois skrev, och nu översätter jag fritt igen: ”Vetenskapen? Vad är den om inte en enda lång systematiserad nyfikenhet?”

Historien är full av vetgiriga, nyfikna män (och säkert lika många, eller fler kvinnor, även om de inte nämns lika ofta) som velat förstå hur saker och ting fungerat: Kopernikus, Da Vinci, Galilei.

Vetgirighet var, och är, som uttrycket ”Curiosity killed the cat” skvallrar om, farligt i vissa sammanhang. Galilei dömdes till husarrest av katolska kyrkans inkvisition och Sokrates avrättades för att ha förlett ungdomen och förnekat gudarna.

Jag såg ett Tedtalk av Kary Mullis för ett tag sedan. Kary Mullis är bland annat en biokemist som fått Nobelpris i kemi för hur han utvecklade ett sätt att kopiera DNA-strängar. I sitt föredrag berättar han om hur han sedan barndomen har drivits av en stark nyfikenhet och experimentlusta, ”trial and error” – han får en idé och prövar den i experiment efter experiment. Länge trodde att alla andra också gjorde så.

Han berättar också om faran i att lyssna på etablissemanget eller i förlita sig för mycket på auktoriteter inom ett fält, särskilt när man får en idé eller är nyfiken på att utforska något nytt. Han påpekar att det inte är alla forskare som drivs av nyfikenhet. Vissa drivs av girighet och då välkomnar man inte med öppen famn en ny idé som omkullkastar allt.

Själv fick han sin idé till hur han skulle kopiera DNA-strängarna när han satt i bilen en dag. Om han hade lyssnat på de mer erfarna som han dryftade sin idé med så hade det stannat där. Istället prövade han idén på det experimentella sätt han alltid gjort och resten är historia… eller rättare sagt ett Nobelpris.

Nyfikenhet – på det förbjudna
Mullis utmanade det man då visste och tog för sant och Galilei och Sokrates straffades när de gick mot det som samhället eller kyrkan höll för sant, riktigt och moraliskt vedertaget.

Nyfikenhet kan också komma till uttryck i ett intresse för det förbjudna, det skamliga, det farliga utanför gängse normer och moral. Och förr i tiden mer än nu så kanske vi kvävde vår experimentlusta, höll oss på mattan på grund av våra nyfikna grannar som hade koll på oss.

Från upptäcktsresande till exploatering
”Nyfikenheten kan leda till mycket: ibland till att man står och tjuvlyssnar vid dörren, ibland till att man upptäcker Amerika.” (Fritt citat av José Maria Eca de Queiros)

Curiosity – är namnet på ett terrängfordon som NASA ska skicka till Mars i år för att utforska planetens yta. De två tidigare versionerna hette Spirit och Opportunity.

Historien är fylld av hyllade upptäcktsresande – män igen framför allt – Columbus, Vasco da gama, Magellan, Marco Polo, Dr. Livingstone. Upptäcktsresande som trotsat hav och faror och funnit nya arter, folk, skatter och världar.

Om Livingstone står det att han var den förste Europén att se Victoriafallen. En bedrift kan man tänka sig men önskan att utforska mer, veta mer, fara längre bort har också ett mörkt förflutet –  förhoppningsvis inte en lika mörk framtid.

Från jakten efter att vara först, vinna, veta mer… är det inte långt till exploatering. Vi beundrar bedriften och lägger mindre fokus på de konsekvenser det fått för de folk och länder som mött de upptäcktsresande och deras efterföljare. Exploatering av naturtillgångar, sjukdomar man har tagit med sig, mark man tagit med våld.

Som forskare, terapeut eller journalist kan man också gå över gränsen i sin nyfikenhet eller vetgirighet utan att tänka på konsekvenserna för den andre. Så har vi paparazzi och tabloider – den gränslösa nyfikenhet vi har på kändisarna liv.

Nyfikenhet och MiL Institute
Hur förhåller sig MiL till nyfikenhet? Vi hade en Curiosity workshop i våras då vi bjöd in unga personer vi var nyfikna på. Det var ett sätt.

Albert Einstein ska ha sagt att: “It is a miracle that curiosity survives formal education.” MiL föddes ur ett avståndstagande från traditionell undervisning och pedagogik kring ledarskap och vi betonar gärna att var och en ska utveckla sin egen ledarskapsteori. Experimenterande eller Action (Reflection Learning) premieras framför att prata om att göra. MiL borde vara, och är också ett sammanhang där den egna nyfikenheten kan få stort spelrum.

Däremot tror jag MiL kan brottas lite med samma dilemma som jag kan känna i förhållande till min vetgirighet och nyfikenhet, nämligen att ju mer pressad tillvaron blir, kort om tid och resurser, desto lättare är det att låta nyfikenheten alltför starkt få styras av ”nytta”.

Jag har fortfarande studentlivet nära i backspegeln och ibland kommer nostalgin över mig. Jag kan längta tillbaka till när jag mer sysslade med att ”utforska mysterium” än ”att lösa problem”. Det får mig att inse, igen, att jag behöver vårda min nyfikenhet – ge mig mer tid att utforska det som känns viktigt och angeläget och mer tid och möjlighet att göra det tillsammans med andra.

”Om jag tog min längtan på allvar…” formulerade Mikael Krausz en gång som en prompt till reflektion. Nog om min nyfikenhet, avsluta gärna dessa ord om nyfikenhet genom att fullborda meningen: ”Om jag tog min nyfikenhet på allvar…”

/Johanna

2 kommentarer leave one →
  1. mars 31, 2014 9:36 f m

    Reblogga detta på Endigo och kommenterade:
    Spännande tankar om nyfnikenhet, utforskartlusta och kunskap.

Trackbacks

  1. Fira in året med färre löften och mer reflektion « MiL Institute's Blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: